När det väl var dags att gifta sig kändes det ändå lite konstigt, Bulan hade en hel del pengar och Rosa likaså. Det var inte så att de inte litade på varandra, de ville väl helst ha sett att frågan om pengar aldrig hade varit problem de emellan.
Oftast kan just den ekonomiska aspekten makar emellan vara en slags trigger som leder till större problem, kärleken övervinner förstås allt, men visst hade men helst sett att man kunnat undvika vidare dispyter makar emellan.
En konkret lösning på detta lilla dilemma är att innan kyrkklockorna ljuder och gästerna samlas, innan riset slängs och maten förtäras, så kan man fundera över att upprätta ett äktenskapsförord.
Det är inte så att man vill göra den andra parten lottlös, men i grund och botten kan den där gnagande känslan i bakhuvudet vara lite jobbig när man kliver fram till altaret ”gifte han sig med mig för mina pengars skull?” Det kvittar ju om bägge parter på pappret har det lika väl ställt, att skriva ett äktenskapsförord där man klargör vilka tillgångar som skall vara gemensamma och vilka som ska vara enskilda är ganska behjälpligt under äktenskapets gång, men även i det fall det blir en framtida tvist, exempelvis vid skilsmässa.
Hade Rosa och Bulan upprättat ett äktenskapsförord och sedan fått några barn ihop, men en dag bestämt sig för att gå skilda vägar, så vore det, åtminstone för barnens skull, smartast att göra en annars så smärtsam process relativt kort.
I grund och botten kanske det inte går att rädda ett äktenskap som var ämnat att misslyckas, men det går alltid att göra den processen mindre smärtsam. Äktenskapsförordet skyddar de enskilda tillgångarna, gör det klart och tydligt i fråga om vad som är gemensamt och kan vara en väldigt bra fördel att ha i fråga om en framtida tvist, eller i det fall den ena maken eller makan går bort.
