Ett bostadshus – till exempel en villa – är rent juridiskt inte en fastighet.
En fastighet är en ruta på marken. Med det menas att fastigheten är en tvådimensionellt avgränsad yta. Byggnader, ledningar och annat kallas för tillbehör och alltså är en fastighet egentligen inte själva byggnaden. När en fastighet säljs betraktar man fastigheten som en enhet. Tillbehör, till exempel en villa, går inte att sälja separat utan fastigheten.
När en fastighet säljs upprättas köpekontrakt och köpebrev. Priset och vissa andra uppgifter måste anges i avtalet, och samtliga papper måste undertecknas av både köpare och säljare. Muntliga avtal är inte giltiga. När fastigheten säljs anges tillträdesdatum. Fram till och med detta datum ansvarar säljaren för fastigheten om något skulle hända. Säljaren står med andra ord för risken. Efter köpet måste köparen söka lagfart, vilket innebär att kontraktet visas för inskrivningsmyndigheten som då kan registrera att fastigheten bytt ägare.
Lagfart
När du har köpt en fastighet ska du ansöka om lagfart på fastigheten hos Lantmäteriet. Lagfarten är ett bevis på att det är du som äger fastigheten. Ofta hjälper banken till att söka lagfart. Lantmäteriet kontrollerar att vissa inskrivningsåtgärder är uppfyllda, exempelvis att köpehandlingarna uppfyller vissa formella krav. Sedan antecknas du som ägare till fastigheten i fastighetsregistret. Som bevis på att lagfarten beviljats utfärdas ett lagfartsbevis/inkrivninsintyg som skickas hem till dig per post. Det är detta dokument som bevisar att fastigheten är din.
